Han hade önskat sig att komma till Australien, därför att han kunde engelska för då hade han inte behövt att lära sig ytterligare ett språk. Men så blev det inte, utan han flögs istället direkt till Sverige. Till ett kallt land, med ibland kylslagna människor, och ett språk som är svårt att lära sig. Han kom från fängelset, och hade genom Amnestys försorg blivit transporterad till en lägenhet i en liten småstad i Smålands skogar.

Han hade varit inspärrad i fängelse i nio år för att han sades ha gjort sig skyldig till regeringsomstörtande verksamhet. I ett fängelse där man torterade, hotade och skrämde. Han satt där i nio år. I tre av de nio åren, satt han isolerad i ett trångt mörkt litet rum. En gång om dagen (troligtvis vid middagstid) fick han en skål varmt the och en bit hårt bröd. Han försökte hålla igång hjärnan med att räkna olika tal, (han var språk och mattelärare på högstadiet) och att gå igenom grammatiken varje dag, till de olika språk han kunde. Allt för att inte bli tokig. Inget dagsljus avslöjades då han fick sitt te, så han kunde inte räkna dagar eller nätter. I början av fängelsetiden torterades han gång på gång. Han blev hämtad då han minst anade det. Han blev slagen, bränd under fötterna, höften itu-sparkad, fingrar och tår brutna, ett par fingrar krossade, naglarna avdragna, och näsan krossad.

Vad hade då denne man gjort sig skyldig till?

Jo, han skrev en roman om sitt land. En kärleksroman där den kvinnliga huvudpersonen symboliserade människorna och den manliga huvudpersonen symboliserade den goda regenten som tog makten och landets regering var diktatorn som förlorade makten. Detta var hans brott.

Han har ständig värk. Han har tinnitus. Han kan inte böja en del fingrar. Han får operera höften med jämna mellanrum. Skadorna på höften och fötterna gör det omöjligt för honom att gå längre sträckor. När han äntligen somnat på kvällen vaknar han med oro och skräck. Han får dagligen äta starka värktabletter.

Inte en enda dag går utan att han tänker på sina upplevelser.

Är han bitter?
Nej, han är den mest ödmjuka, vänliga och tacksamma människa man kan se.

Efter två år kunde hans hustru och barn komma till honom här i Sverige. Hela familjen är mycket tacksamma och ödmjuka över att de fått komma hit och får leva i vår demokrati. 

(c) tk.