Ett eldhav om babord
Mörkt kallt hav om styrbord
Det är en märkligt kontrast

När jag tittar åt höger inser jag hur liten jag är här ute. En ensam människas futtighet inför naturens nycker blir påtaglig

När jag tittar åt vänster fylls jag av hopp

Min sinnesstämning kastas mellan extremer bara genom att titta åt olika håll

Efter ett tag blir jag yr av att vrida huvudet fram och tillbaks och går ner och hämtar tobaken. När jag kommer upp igen sätter jag mig på styrbordssidan. Medan jag stoppar pipan och ser ut över det brinnande havet så fylls jag av en enorm frihetskänsla

Sakta täcks båten av ett mörker. Hörseln tar över när synen börjar svika och jag hör hur vattnet brusar porlande och rytmiskt mot stäven. Det är som om atmosfären sänker sig i vattnet och runt omkring mig finns bara rymd, hav och stjärnor. Och ljuden av att vara på väg

Vi är ett nu och rusar fram genom universum