Ja, ni läste rätt där i rubriken. Det är inte lätt att vara en sådan som kan det mesta när det gäller magi och andra ting inom det ockulta. Det är också svårt att maskera det jag är i vardagen. Jag menar, vem tror på sådana som mig, nuförtiden?  Jag vet att många av er på denna sida trollar med ord, det är ju fint. Poesi är inte något för mig. Lite för händelsefattigt, ifall ni förstår vad jag menar. I vardagen så går jag undercover här som en Lindemann, vem som helst faktiskt. Jag låtsas vara poet. Ja, en vanlig människa som är undercover här som poet.

Jag tänker här berätta om något otäckt, som jag varit med om. Under min tid som sökare träffade jag på en magiker som påstod sig ha kontroll över djinner. Djinner är ett slags icke - mänskliga andeväsen. Det händelser som följde på detta möte var så skakande, att jag inte kan avfärda dem som rena fantasier. Men inte heller kan jag riktigt tro på vad jag såg med mina egna ögon. Jag undrar, om ni också skulle se dessa händelser som ett verk av djinner. Innan ni avgör det så låt mig beskriva mina vedermödor, till hur jag kom fram till den världen. 

 Ibland så slutar mitt hjärta att slå för denna världen. Då försöker jag skaffa mod igen till att leva. Det  är bara det att modet just nu har lämnat mig igen. Så, jag vet inte om det bara är för en stund, eller för alltid. Det har varit så, att jag under min tid här på jorden, försökt skylla mina misslyckanden på mina föräldrar. Sedan när jag blev äldre skylde jag på samhället. Samhället var sådan att den inte kunde med en sådan finstämd människa som mig. Sedan, när det blev ohållbart så tyckte jag att  själva människorna som utgjorde samhället var för ytliga. Jag som är en sådan djup och inkännande människa, blev  klart störd av den simpla massan. Senare, först långt senare, kom jag på att det kanske var dags att jobba börja med mig själv.

Jag besökte kristna församlingar och upptäckte där att de församlingen erbjöd, inte var för mig. Jag studerade den ockulta världen, och insåg snabbt att den egentliga tron saknades där. Sedan besökte jag den akademiska världen där analys och empiriska fakta var det som styrde den världen. Jag sökte vidare i min färd efter meningen med det som gör livet värd att leva. Besökte kloka gummor i den fattigaste delen av Polen och levde med dem i deras armod. Riskerade allt för en enkel biljett till Leningrad, för att leva med en fattig munk i hans ensliga by utanför Leningrad.

Jag insåg, då till slut då jag befann mig där i Ryssland att svaret på den jag är kan inte någon annan ge mig, det kan bara jag själv få fram. Så jag gjorde andningsövningar. Farliga sådana. Det var på det sättet jag kom i kontakt med djinnerna. Jag fick sedan, efter min upplevelse reda på att det bara är de stora mästarna som kan komma ifrån ett möte med djinner ostraffat.Jag skriver inte ut hur man gör, då den är alldeles för farlig för er att veta något om metodiken. Så jag lämnar det därhän, för ert eget bästa.

Istället så tänkte jag beskriva om medial manipulation. Det är ju ganska vanligt att vi utövar dragningskraft på människor som återspeglar våra egna svaga sidor och negativa känslor. Så var det för en vän som jag valt att kalla för Monica. Monica var verksam som andlig sökare. En kväll blev hon som hastigast inbjuden till en fest där många så kallade sökare och andra vanliga människor var med. Det hör till bilden att Monica oroade sig för sin ålder. Hon var 45 år gammal och började oroa sig för sin ålder. Så berättar Monica då; "värden hade anlitat ett medium som skulle spå gästerna i handen. När det var min tur sade hon att om jag inte bytte arbete skulle jag börja åldras mycket snabbt om ett år. Jag kunde inte tro att det var sant"utbrister hon. "Inom ett år efter festen blev mitt hår grått."

Ja, jag tittade på Monica och frågar ifall hennes hår är färgat? Ja, mycket riktigt så har hon färgat sitt gråa hår svart. Nåväl, Monica fick sedan höra att detta medium utövade svart magi. Svart magi, undrar ni? vad är det? Ja, jag kan nog säga att det är så att ifall man utövar sin kunskap på ett negativt sätt, så blir den destruktiv. Så kallad svart magi.

 Monica fick sedan höra att detta medium hade gått fram till flera personer och yttrat samma sak till dem, som till henne. Till saken hör att det är övertygelse och föreställningar som till stor del styr oss. Detta medium hade hög status bland sökarna som var på festen. Så hennes ord blev lag. Med resultaten att flera föreställer sig att de åldrades, då det är övertygade om att en sådant medium måste ha rätt.

Det jag anser om magiker, mediums och så kallade shamaner, är att sådana som kallar sig för det. Besitter stora egon. Det räcker med att försöka vara människa. Det är svårt nog. Dessutom har varje människa det egenskaperna  inom sig som dessa människor anser sig ha. Det flesta av dem har stark intuition och lägger märke till ditt kroppspråk. Intuition kan övas upp, likaså att tyda kroppsspråk. De 10 - tal som jag har träffat, var det inget speciellt med. Trots det att jag fick dem rekommenderade av trovärdiga människor.

Jag minns en av dessa mediums som jag träffade i Linköping. Hon sade att börsmäklarna ringde henne hela tiden, så hon var tvungen att stänga av mobilen. Sedan satte jag mig i en soffa. Hon satte sig mittemot. Så började hon genom att blunda. Ropade sedan ut med en stor gest"Jag ser här framför mig att du har haft en verklig stark kärlekshistoria med en stark affärskvinna" Hon öppnade ögonen och såg så frågande på mig. Då jag skakade nekande på huvudet, såg hon lite besviken ut. Men så blundade hon igen. "Jag får upp en bild här att du är på väg att resa till Tibet!" efter det uttalandet, öppnade hon ögonen igen. Jag skakade återigen på huvudet.

En annan upplevelse med ett medium i Stockholm var att hon använde Tarotkort i sitt utövande. Hon sade till mig att jag skulle bli en stor regissör, större än Ingmar Bergman. Ett tredje medium sade efter det att hon tog emot femhundra kronor "Vad gör du här, du vet ju redan allt." Slutsatsen av just dessa tre medium är att ingen av dem hade någon vidare intuition. Inte heller kunde de läsa av mig som person på ett vettigt sätt. Eller så kan det vara så att jag är ovanligt svår att läsa av, även för ett medium.

Ja, så är det väl också med det flesta sakerna, även bland icke sökarna. Som tror sig veta allt. Som sedan med sin god vilja ser till att få fram det mest skrämmande resultaten. Till exempelvis en del vetenskapsmän. Det finns ju intelligenta dumskallar som blir vetenskapsmän. Som till exempelvis Oppenheimer som tog fasta på en teori att det går att klyva en atom. Ja, och resultatet av det blev en atombomb.

Det jag egentligen försöker få fram med denna texten är att då man är sökare, gäller det att inte söka planlöst. Utan veta en gnutta om vad det är man söker. Annars kan man hitta fel vägar där man går i letandet efter den rätta vägen. Som egentligen finns där mitt framför en. Inom en. Men det är en sådan mödosam väg att börja kliva in i sig själv och inse att det inte finns några genvägar. Hos något annan.

Men det gäller att ha en väl fungerande pass och vandringstav
Då du färdas in i ditt inre.