Han följer glömda vägars rand
till månens eller solens land
Lyssnar till hennes sång
i ett land så fjärran

Så ljuvt var strilande ljud av regn,
långt bortom skog och berg ljöd hennes
vackra melodi

Ljuv var hennes sång och gav hans hjärta
ljuva sting

I gläntan sågs ett skimmer
av stjärnljus i mörkret tindra

Han ser hennes dans, som i dröm han står
på gräsmark
Hon stannar där forsen slutar
Ett ögonblick stod hon förvirrad i hans famn,
skälvande i hans armar

Likt silver hennes stämma föll
i skogens spegeldamm

För vinden fladdrade hans hår
tills han försvann i solblänksspår
i fjärran likt en svan

För längesedan han försvann
och var han nu finns vet ingen mer