långt inne i en sotig och igenrostad pipa tillhörande en kalashnikov hördes två segregerade röster
skrikandes, aldrig upphörandes, upprörandes gälla läten och slagfältets förnedrande förluster

det blodbad som genererat tragedier uppkomna av ett enda lättsamt och okomplicerat fingertryck
skapandes, gapandes och springande människoliv med överlevnadsinstinkter före dödsryck

nu har åren passerat, och metallen på geväret flagnat, bortglömt och med decimerade funktioner
döden den brisserar och passerar, lidandet är aldrig över, då nya kusiner dödar för miljoner

frysta sanningar berövar ett barns framtid med isande blickar, kapital och vinande kulor
där tragedier spelar upp en devalverad mänsklig kurs och en majoritet bara får smulor

ensam igenrostad pipa, höjer sin längtan att döda och såra, du kan höra ur sagan
morden, krigen och det ruvande hatet, som hörs genom en kalaschnikovs klagan