Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
”Gästspel”


Dagarna som aldrig räknades

Att tiden spelar roll
och fryser sina minnen
är nostalgikerns mantra

för allt smektes liksom fram genom len hud
och framkallade ångesten att allt har sin ände,
och det enda kvarvarande är slagfältets ödmjuka budskap
att inget dör före hoppet

väntan är den slutgiltiga belöningen för hjärtats bortglömda slag

vi står gärna ensamma när viljan existerar,
men utom är det värsta straffet av allt

nu ser jag dig genom transparensens öga,
inser att vi hade vårt momentum i spetsen av tidens paus

låt mig bara få älska sekunden
och njuta av att du faktiskt fanns där

allt annat är bortglömt, förlorat och utslängt

men aldrig.

Du och jag




Prosa av Max Poisé
Läst 147 gånger och applåderad av 17 personer
Publicerad 2024-02-06 19:33



Bookmark and Share


  Emme VIP
Vackert skrivet om något som kanske fanns en gång, ett minne som dröjer sig kvar. Mästerligt som alltid.
2024-04-12

    Tidsljus_Timelight
Fan är du tillbaka?? Gött.
Jävligt bra.
2024-03-10

  Eva Langrath VIP
En varm och kärleksfull dikt.
2024-03-08

  Anya VIP
En varm kärleksdikt om något som inte längre är...tänker jag. Mycket fin i din personliga stil.
2024-02-07

  Marita Ohlquist VIP
Berörande om kärleken som var och minnena som är kvar.
2024-02-07

  WyS VIP
Ögonblick som förblir levande och minnesrika!
2024-02-07

  Öknens Ros VIP
Fint om kärlek som en gång var.
2024-02-07

    Lena Staaf VIP
Vackert skrivet om ett kärleksminne.
2024-02-06
  > Nästa text
< Föregående

Max Poisé