här flyttar jag fristaden
till gettot av ljusfri tillvaro

där jag redan lovat att sälja min själ till högstbjudande
och brustit i varje enskilt havandeskap av sanningar

tro inte att min enda vilja
är din egna stund av njutbar villfarelse
från ständig hett
till framskjuten gryning
är det karma som genskjuter ansvaret
att existera bland människor som andas

att ens våga mäta min förbannelse i svärta
är att håna skenheliga i dess grav

men jag ser inget annat än rättfärdigande
av handlingar och dess konsekvenser
och just där är atomen som minst
den liksom avdunstar sig från allt ansvar

men dagen är till för att avslutas
och varför inte göra det med den största explosionen av dem alla

att vända om