Jag är författaren över mitt eget liv
och allt finns nedskrivet.
Men likt förbannat sitter jag och trycker på några sista ord.
Jag vill få vara ny så som jag en gång var, frisk och nyfiken.

Jag kommer ihåg att jag älskade färgen blå
hur den gav liv åt alla andra färger
och hur vinden fick mig att bli lugn
då jag så ofta hetsade upp mig över alla småsaker.

Jag minns alla vackra ord som lämnade din mun
men som jag så ofta missförstod.
Allt detta måste få vara någonting annat
för varför väljer jag detta sättet att se på livet för

Jag vet att jag alltid måste finnas till
och att jag måste hålla fast för att få falla.