Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Till min före detta, som aldrig kommer lämna mitt hjärta helt..


Jag är rädd

Jag är rädd för dina vägar
gator och väggar
dessa väggar som rymmer dig
och det en gång haft
Jag är nervös för att öppna dörrar
och i den öppningen
sammanblandas nu och förut
och jag vet inte vem av dem jag är
om jag är kvinnan i nuet
eller flickan som du hade
Min fina vän i ditt hem
som är nytt för mig
dess vägar skall ännu tydas
och sättas på karta
ditt förra hem kunde jag
men där fanns aldrig plats
för dig och mig och vad vi var
Jag är rädd att åter beträda din karta
där smärta och förnekelse finns
men också förtvivlat hopp och en önskan om kärlek
men vilken kärlek i nuet det vet jag inte
Dessa väggar som rymmer dig
dessa golv som du beträder
alla ting du berör
kan de ge en ledtråd till vad du är
och vad jag var
nu när jag går in genom det förflutna nuet.




Fri vers av Patrik Orion Sten
Läst 135 gånger
Publicerad 2010-11-04 23:36



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Patrik Orion Sten
Patrik Orion Sten