Här sitter jag nu
Med tårdränkta kinder
Och ristar små hjärtan
I vår vänskapssten
För jag trodde du förstod mig, vännen
Men oj så fel jag hade

Vad ska man göra
När livet vänder en upp och ner,
Skakar ut allt glittrigt guld
Och ställer ner dig igen
På skakiga ben
Medan världen runt omkring dig snurrar

Man letar efter vänner
Som kan vara starka åt en
Och hålla en stadigt
Så man inte faller till marken
Och får ännu mer grus
I ens blödande hjärta

Men du, vännen
Du står avsides och tittar på
Medan livet sparkar mig i magen
Du säger att jag får skylla mig själv
Och att jag får återkomma
När jag är återhämtad

Men säg mig,
Var är din famn när jag behöver den?
Jag tror att vi
Har tappat våra vänskapsstenar,
Du och jag
Och vi sjunker tillsammans