Bara för att dina ögonbryn målats svarta
och välver sig likt svalvingar över dina bruna, grönskimrande ögon
nästan dolda bakom svarta, täta ögonfransar
föll jag rakt in i din famn.

Fångades av dina armar
som så många föraktfullt kallar olivhyade
och dina händer som vilat i generationers sysslolöshet
skrev ord med ett främmande alfabet på min bleka nordiska hud.

Och bara för att ditt tal målats
av annats språks mjukare intonation
lyssnade jag inte till vad du menade
utan bara till vad du sa
och sångerna din röst sjöng gick mig helt förbi.

Därför sitter jag nu med våta kinder
och mitt hjärta slår stumma slag
medan jag upptäcker att något flugit ur mina händer
innan jag förstod vad det var.