jag har en fri vilja

och alla
alltså verkligen alla säger
gå inte
snälla stanna

men jag går ändå

varför känns det som att jag alltid är på språng? som att jag alltid lämnar någon?

och jag tror att allt händer av en anledning

jag tror att människor förändras för att vi ska lära oss att släppa taget om dem

jag tror att dåliga saker händer för att vi ska uppskatta de bra sakerna när de väl händer

och när något dåligt händer så är det för att något bättre ska ersätta denna händelse

men vilka dessa människor och händelser är - det vet jag ännu inte

jag vet att de finns där ute