det fanns en tid då jag trodde att livet var oskuldsfullt bara man älskade villkorslöst.

men med tiden upptäcker vi hinder som skymmer vår väg mot det oändliga målet och vi lär oss att undvika dessa hinder genom att ta andra snåriga vägar. så småningom lär vi oss att upptäcka ledtrådar som leder till dessa hinder för att på så sätt slippa dessa jävla hinder.

vi lär oss att inte älska alla vägar vi går på. vi lär oss att undvika "farorna".

men förr eller senare kommer en tid då vi inser att vi inte längre älskar villkorslöst. vi ställer villkor på dessa vägar. det är inte bara att älska dem. de kan vara farliga för oss.

det är då vi inser att vi är kräsna, att vi måste ställa villkor. vi måste veta vad vi vill ha, annars kommer vi aldrig att hitta det.

jag tar inte vad som helst - jag vill ha det jag älskar mest av allt.

men vägen är snårig på grund av det jag en gång gjorde.