Själen känns tom, sönderriven, sårbar och osäker.
Dag ut och dag in river min ångest och känslan av hopplöshet inuti min själ, river, gnager, skaver, som ett sånt där otäckt skoskav man får när man precis köpt nya skor. Skaver så, men som gör så ofantligt mycket ondare. Ont, ont i själen, Själen värker, själen är sjuk, själen är patetisk.

Varje sekund känner jag den bitande känslan i själen som gnager, den puttrar som en kastrull som är redo att koka över när som helst. Det är puttrandet som är den verkliga tortyren. Hur jag än gör, hur jag än försöker att fly så kommer jag inte undan. Monstret har mig i sitt grepp och vägrar släppa.

Jag är hjälplös.

Värst är kvällarna. De sena kvällarna sittandes framför teven, utanför min ytterdörr med en cig i handen, allt för att få själen att bedövas lite mer, flykten över det oundvikliga. Det livsnödvändiga, sömn. Sängen. Sängen, den tomma sängen, slutna ögon och känslan av ångest och minnen som gör ont, smyger sig fram. Ångest. ångest över ton av ogjort skolarbete, ångest och smärtan av ett krossat hjärta.ångesten är oundviklig när jag lägger mig ner. Nu börjar helvettet.

Godnatt,