igår satt jag och tittade på månen
min nattlampa
och rökte min sista arabiska cigarett
på gården stod två irländare
den ene skrattade med ditt skratt
den andre dikterade en vaggvisa som en gång varit min.

igår satt jag och tittade på månen
min farbror
och tänkte på damen som alltid är på väg upp ur havet
hon sitter på min vägg i nyveckad kjol
och hon är alltid på väg upp ur havet
hennes permanent ser ut som ett cummulusmoln
den smälter in i himlen
och vågorna smeker hennes vader
på samma sätt som hennes älskare en gång gjorde.
jag vet inte vad hon heter
men hon verkar alltid vara på väg upp ur ett hav
gammal rynkig vit i håret
föds hon igen vid varje tidvatten
med frisyren i himlen och sin älskade våt runt vaden.

igår satt jag och tittade på månen
mitt rampljus
och fimpade min sista arabiska cigarett
jag fick dem av en kvinna som älskade det svenska språket
hon älskade det så mycket att hon föll i gråt
varje gång hon böjde ett verb
(gå, gick, gått)
och när hon och hennes man gick skilda vägar
tog hon med sig alla böckerna.