idag tänker jag på den unga italienska pojken
som med bar överkropp
och bara 7 euro i strumporna
liftade från Verona till Arvidsjaur
för att träffa sin stora kärlek.

han bodde med fåglar
han drack smältvatten och räknade barrskogar
han sjöng om rosiga kinder & maskrosvin.
men när han till slut kom fram
liten,
grön,
frusen,
men fylld till bredden med harpsång
hade flickan gått bort sig i snö.

han byggde ett hem av mossa
och letade efter henne bland tjälen varje natt.
men hon måste ha somnat någonstans
kall och blåögd
i ett nattlinne vävd av rådjurens barn
måste hon ha fallit i vila.
så pojken liftade hem igen
och gifte sig med arvtagerskan till ett slakteri.
de fick
1
2
3
12
barn
som alla hette Masimo.

men pojken har fortfarande mossa kring knäna
han sjunger ofta visan från förr
och kanske går han ibland upp på
koppartaket om natten
för att lyssna efter en flickrösts rop
från under den norrländska snön.