Det finns stunder jag har en aning om
att du en dag kommer att bli helgonförklarad
det ligger i den sparade gråten
i blommor du sytt på de ensammas kravatter
i ord du kastat på de bortkomnas boulevarder
i tungor du vridit i led
i romansidor du lagrat i flaggpunschen
och i stenåldrarna du vakat vid min säng.

Det bor dagar i mina rum då jag har en aning om
att dina ballader kommer få cowboys att falla i tårar
de kommer lyfta på sina hattar lätta sina bälten
ur pistolhölstret hala upp en snusnäsduk
broderad av en farmor som älskade en man i varje berså
och torka saltat vatten från högerkinden.
det ligger i satsvävningarna
i papper du vikt till tranor i flykt
i sömn du glömt sova
i fikonlöv du ryckt av nakenmålade damer
och i alla hårstrån du räknat på min arm.

Det finns timmar då jag tänker
att mannen på bilden ovanför din säng
den magre våtbeklädde tyske gummistövlade
han med den stora gäddan i handen
som klädde hela din barndom i hårda konsonanter
hade fel när han sa
att du inte skulle bli så mycket äldre nu.