Tyst det är i husen
Novembermörkt och sömnvänligt
Ensamheterna kryper ihop
i nystan
i fibrer
i molekylstorlekar

Tyst tippande tappande fram
smyger ut ur vrårna
en tår
eller två
ett blänk på en kind
kanske din
eller min

Spejar ut genom fönstret
Spanar efter att det är för sent
dags att lägga alla korten på bordet
och hoppas på trumf eller stege
tyst det är i husen