.Fingerfärdigheten och lusten(som så ofta är en dödsfyndande gåva) är så ofta det som jag missar, televisionen tar upp mycket tid och jag finner mig önska att jag var miserabelt tobaksberoende bara för melondramatikens skull. Och så var första meningen konstruerad, fortsättningen blir förhoppningsvis lika välformulerad och fulländad, med invävd undertext. Jag är en framtida sektledare, en välklädd sådan, med osäker bakgrund och ovanligt välvårdat långt och delvis flätat skägg, pipinrökta partiellt sammetsbeklädda rockar och ett hjärta av ädelsten.



Ett socialt experiment gjort av ren välvilja, jag kommer bli maktgalen, bilda pakt med tempelriddare och frimurare och kallblodigt straffa de som målar blomstren röda, låter det bekant... Jag låter efter ett tag folk kalla mig för Jesus Kristus, sminkar mig makabert elegant och drar på mig Chelsea boots bara för att steppa sönder kakelgolven.(att förstöra schackmönstren ger mig en hidös känsla av självbringat välbehag...)



Nej jag behöver inte droger längre, jag faller in i abnormtillstånd och drar igång hallucinationerna, jag hänför grabbar till oprovocerad förtjusning och dricker likör i kristallglas. Kronisk trötthet är något jag föll för i tidiga tonår och med tankar av att jag komma bli något större än jag skola bli bäddade jag för det som komma skall...jag lyssnade in mig på felstavade memoarer och lärde mig flyga....någorlunda enkelt som kannibalism eller trohetslöften...



men någonstädes vill jag sluta denna sägen, kanske bland cowboys och ädla män, plagiera allt jag hört och föra det vidare till obildade ohörda oaviserade och till viss del isolerade arbetsmedlemmar...tills den dagen jag predikar om logik och allmänt vete kommer jag att sinna mig till dig och ditt patrask, med glädje flätar jag på min dödsbädd ut mitt skägg, kysser din ring och bugar inför alla dina bleka Skip James avtryck....