Här finns alla mina älskare fyllda med formgivning - här finner sig alla mina arbetare fyllda av terpentin.
I kantstött brukssten finner vi grunder från familjeliv - av utackordering, av ransoneringskuponger och av nötta litteraturs världar.
Kommunistanda finnes i de underbara översköna vinkelrutorna, i barnleksmelodier och i de vittrande staketlängorna.
Här i detta antikvitets, kemist och herrmodist kvarter finner jag mig själv i att aldrig och alltid ge mig in i vacklande banor – aldrig mer i fattigmans banor aldrig mer en underhuggare till avkastning.
I den centralt placerade dammen och i blixtlåsen vet jag mig minnas himmelen som i tygs hängen – framför egendomliga huvudprydnader immar glaset igen, en själslig kamrat ställs bredvid mig och våra andetag förenas och hindrar blickar att å fram till slutpunkten.
Bakom stenströmmar och exotika - [jfr t. exotich, eng. exotic, fr. exotique, lat. exoticus; av gr. ἐξωτικός, till ἔξω (se EXOGAMI)]- sprids allt som i blomsterstorm- gömmer sig allt som i nostalgi, gömmer sig undan i all denna fanatism.
Det är som att känna sig total i detta välmenande stuckaturland, dessa finlemmade sammetsinvecklanden ges levande tillstånd - lampskärmsfransar och förtvivlanden strömmar genom televisionen på ett säkert sätt precis som om allt detta materiella fått i en säker plats i allrummet.
Vid alla mina uttorkande vattenbelagda marker som i dag speglar glans i alla landets hövdingars bostäder – bredvid alla dessa sitter vi idag och sliter ner redan mycket slitande hjärtans bänkar.
Alla mina älskade arbetare ni befinner er nu i ert sista eller första veckoslut – lås oss vid och låt oss nu sitta ner vid invanda platser och klä oss i technicolor- färger som avspeglas i alla de melodier vi metoder vi ser på himlavalvet i skymningstider. Så lås oss och låt oss alltid vara klädda i färg- för alltid och för evigt i oändlig färgläggning.