I ravinen av ljus
där solen spelar i vattnet
och färgar klipporna guldgula
med Ulmos röst i bruset
hans stämma som formar varje vattendroppe
och ändrar forsars lopp
vid stranden av forsen vandrar en man
en man i vildmarken
Tuor är hans namn
och vägledd av havsgudens svanar
som ropar hans namn
att vandra vidare till sitt öde
i en ruin väntar hans svärd
och rustning av hopp
lämnad av Turgon i fordom tid
på sin väg till Gondolin, den gömda staden
och havets gud styr Tuors steg
upp på slitna trappsteg i en glömd ruin
finner han sin framtid
och med svärd i sin hand och skrudad i rustning
lyfter han blicken mot skyn
och vägledd av svanar i silver
möter han så havet det vida
Ulmos hem, där han visar sig i sin prakt
för en dödlig
sänd på hans uppdrag
för att bringa fred
så till svanars rop börjar hans väg
till Gondolin