När kärleken den grönskar ljuv

och ger oss

en otrolig energi

då lyser trädets grenar gröna

och knopparna de ler

Värmen bjuder handlingar

så naturliga så

ingen tanke ligger bakom

utan molnen de styr vindarna

till känslosamma smek

Empatin är nära och rörelserna blir fler och fler

hela stammen pirrar och önskar mycket mer

när allt det vackra brinner

som höstens fagra löv

och lågorna de flammar och färgerna blir fler

Nu mojnar stormens crescendo

och löven singlar sakta

på väg mot grundens famntag och mot mörkrets lugna tid

likt grodden ligger allt så stilla

och väntar åter värmens hamn.

(c) tk.