Hasar morgonstela ben längst ett kallt trägolv. Drar in magen när jag går förbi helkroppsspegeln, undviker att titta för mycket när jag försöker ge det osminkade ansiktet lite färg.

Tar på mig byxorna ett ben i taget precis som alla andra men önskar att 28orna satt så mycket lösare och att en 25a hade räckt som när jag var yngre.
Tar en tröja, gärna i svart, undviker vitt.

En snabb blick i spegeln innan jag åker, möter föraktfulla ögon och allt det där jag helst inte hade sett.


Har man hört något nog många gånger tror man på det själv, fast i mitt fall är det inte konstigt, de talade ju sanning.