jag är så fruktansvärt dålig på att visa när jag tycker om någon, det är ju bara det. jag blir så galet osäker
(tänk om han inte tycker det jag säger är intressant tänk om han inte skrattar åt mitt skämt tänk om jag slabbar när jag äter herregud han skulle bli äcklad och aldrig vilja träffa mig igen
g ö r . i n t e . b o r t . d i g )

ögonkontakt är det inte att prata om (fan jag är ju så jävla ful titta inte på mig snälla titta inte du gör mig osäker
v a d . t ä n k e r . d u ?)

jag gömmer mig bakom luggar och nervösa händer fumlar framför munnen när jag talar (om något kommer ut fel kanske han ändå inte hör det och då kan jag ju rätta till det ganska lätt)
närkontakt -om så bara som att slå sig ned bredvid honom i soffan- gör mig sårbar (tänk om han inte vill att jag sitter så nära eller om han inte vill att jag pillar honom i håret eller om han kanske bara inte alls tycker om mig egentligen, fast varför skulle han tycka om mig det finns inget att tycka om inget inget inget
i n g e t . a l l s)

jag är för skör för att det, han skulle krossa mig så enkelt (fast om han slår sig ned bredvid mig så är det ju faktiskt helt okej, men varför skulle han göra det fan fan fan Emma
s k ä r p . d i g . n u)


fan så jobbigt det ska vara att säga det där som jag vill säga
(förlåt för att jag är så konstig och helvete vad fin du är. Jag älskar att spendera tid med dig
eller
j a g . ä l s k a r . d i g)

fan, egentligen vet jag ju vad det handlar om

jag älskar inte mig själv (och varför i helvete skulle då han göra det?
j a g . ä r . i n t e . ä l s k v ä r d )