Jag kikar ner och ser att det sitter någon vid biljardbordet. Någon jag känner. Och är vän med. En pojke med en gitarr.
Jag springer ner för trapporna. Det har varit en dålig morgon. Krav, bråk, ansvar, låt en stackars tonåring få andas va! Nåja.
Jag sätter mig bredvid honom. Och jag hör, minsann! Han spelar låten jag hade på huvudet i morse. Jag berättar om provet som jag ska skriva. Han nickar. Jag nämner att det har varit en dålig morgon, igen.
Och då börjar han spela. Don't look back into the sun, ropar han medan han slår de första ackorden till introt. Det betyder att du inte ska se tillbaka, se bara framåt nu!
När han börjar sjunga så sjunker mitt huvud ner och jag börjar gråta. Jag gråter för morgonen som inte blev som den skulle, för att jag har mina underbara vänner som håller hoppet uppe åt mig. Låten tar slut, jag höjer huvudet. Det är inte som det ser ut, jag mår faktiskt bra, säger jag. Han frågar om jag kanske vill ha en kram. Men jag skakar på huvudet och skrattar till, det är nästan att jag inte tror på hans ord. Så snäll har han nog aldrig varit förut. Jag säger att jag måste gå nu, provet börjar snart.
Och när jag småspringer runt hörnet hör jag honom spela introt igen.

Don't look back into the sun...