Ge mig mer syre
sa hon
när jag kysste henne
Jag gav henne
mitt rakbladsleende
Hon föll ner på knä,
tackade
och sög av mig
Jag kände mig
inte helt bekväm
med situationen
men tänkte
att det är väl sånt
man gör
när man nästan är ihop
Men hånglar
och allt som händer sen
det bara sker
Folk i gallerian
verkade ändå
inte bry sig
men jag sa
kom älskling,
vi går
Och vi gick
hem till hennes föräldrar,
jag med shortsen
nedhasade runt benen
och hon med saliv
i mungipan
Hennes mor
sa ingenting
men blinkade manade
med ena ögat
Hennes far
gav henne
en tre minuter lång utskällning
Jag antog
att den handlade om mig
så jag bad om ursäkt
och gav honom
mit mest sårande anletsdrag
På kvällen
gjorde vi en smash-and-grap
på ICA
och tog
två liter mjölk
och dagens tidning
och lämnade
trehundra kronor
och ett förlåt
på disken
Vi vaknade nästa morgon
i en snödriva
i Hökarängen
och upptäckte
att vi var efterlysta
i hela Upplands Väsby
Vi klev ut
våra identiteter
och vår hud
Det räckte
att bara älska varann
till namn
och hjärta
Vi återtog
våra gamla roller
och de namn
alla hade glömt
Jag strök med handen
längs hennes innerlår
i tunnelbaneuppgången
vid Skanstull
när snöstormen
fyllde hela Söder
och alla förirrade sig
in i varandra
Hon sa
att hon äntligen
hade tillräckligt med syre
för att brinna upp,
tillräckligt med kärlek
för att aldrig slockna
Och långsamt
bleknade ett rakbladsärr
på kinden
på hennes far,
långsamt
försvann den upproriska glöden
i hennes mord ögon,
långsamt
läkte krosskadorna
på våra händer
Långsamt
fick hon
ett rakbladsleende
som skär djupare
än mitt
Det blöder ännu!