Mina fingrar är inte vad de en gång var.
Spelar en tyst melodi över tangentbordet,
svepandes blint utan riktning.

De räcker inte längre till för att ge uttryck åt
de svallande känslor som saknar både
utrymme och ord.

Tankar. Staplade i hög efter varandra.
Lika stumma som jag är döv.