Jag använder väldigt ofta antecknings-funktionen i min mobil. Där skriver jag allt från läxor och påminnelser till tankar eller händelser som jag vill minnas. Tittade igenom mina gamla anteckningar idag och min blick stannade till vid tre ord ganska långt bak i arkivet.

"smsa honom inte!"

Kunde inte låta bli att le.
Så kär jag var.


Så kär och så rädd för att han skulle tycka jag var jobbig om jag hela tiden fortsatte att påminna honom om det.


Så knasigt det blev när han började tänka precis samma sak.

Så rädd jag blev.
Så kär jag var.

Så skönt det var att skratta åt hur löjliga vi varit när vi rett ut orsaken till att båda slutat höra av sig till varandra.
Så härligt befriande det var sen att igen kunna bomba honom med små kärleksfulla tankar i textform, utan att vara rädd för att han skulle tycka det var jobbigt.


För så rädd jag blev.
Så kär jag var.



Det är längesen nu. Förlåt.