Den biten hade massa med uppgifter
Det var den som fick mig att säga
Förlåt, det var jag som hade fel
Det var den som sa, okej jag ska ändra mig
Det var den biten som höll grottmänniskan borta
Förstår du nu hur hemskt det är
Här är jag, en gång människa
En gång innan jag öppnade mitt inre, en av alla er

Nu är jag, en varelse olikt allt ni har sett
Kan knappt gå på två ben, nej se
På alla fyra krälar jag omkring, med huggtänder och svans
Letande efter något att sätta tänderna i, slita sönder och äta upp
Svavelångorna stiger från hålorna i marken
Där jag krälar fram likt odjuren från tidernas begynnelse

Har du försökt att prata förstånd med denna best?
Försökt säga, snälla du ställ dig upp på två ben
Titta här, en kopp kaffe eller kanske lite te?
Har du försökt det?

Från mitt perspektiv, krälande på marken
Kan jag ge dig svar
Det är ingen idé, Jag bryr mig inte om vad du lockar med
Inte ens en kopp kaffe kan få mig, att ge dig, ett annat besked
Hör hur det knastrar av grus i mitt blodomlopp

Varför syns inte såren på din kropp då?

Jag ömsade skinn i morse
Är det så svårt att förstå?
Jag är en ödla nu, ett kräldjur
Härstammande från trias då jorden var ett enda pangea
Ser du inte det?
Alla ser det, människor ryggar tillbaka mot husväggar och kallar på förstärkning

Jag behöver också förstärkning
Har någon sett min svans?
Jag tappade den, i försvar när du kom
Förstår du nu, vem som är det riktiga monstret ?
Det räcker inte att du är vacker, jag handlar bara på instinkt
Jag är en ödla nu som du förstår
En sådan varelse tänker inte så mycket
Ser den en känslokall bjässe som du
Försvinner den, kryper ihop, fräser och lägger sig att sova