Du är är så oberoende
Och du kan aldrig ge ett besked
i förväg
Du verkar inte alls behöva mig
Du säger att du älskar mig
Men det bara på uppmaning

Och jag min idiot så beroende
Jag kan vänta i månader
Medan du ska bestämma sig
för hur vi ska göra
Du säger att du har det bra
där du är fast jag inte är där
Medan jag måste träffa polarna
och dricka öl för att stå ut
med din tidsobegränsade
frånvaro i "full frihet"

Ibland tänker jag att du håller
på att göra upp med en hemlig älskare
Du har ju sagt att det är OK att vara otrogen
bara den andre inte vet om det
Och ibland att det är ett straff
för den enda gången jag var otrogen
i din säng när sonen kom hem
Ett långsamt verkande gift
och röta i vårt förhållande

I din vä'rldsbild finns det onda
och goda och jag undrar om inte jag
har hamnat bland de första
Själv är du Det Goda Offret
som alltid gör rätt och alltid har
goda argument för allt du gör
Jag har lite svårt för dina demoner
och du erkänner i alla fall att du
varit deprimerad och därför drar sig undan

Men du träffar ändå folk och går
på museum och andra tillställningar
Och du har massageapparat med sig
Och du säger att du trivs så bra
Bakom denna villrådighet ligger förstås
en stor handlingsförlamning som jag själv
smittas av
Jag som är så beroende av kroppskontakt
och samtal två själar emellan
varje dag åker ju inte till dig heller
Vilket du alltid åberopar när jag ber dig
om ett besked

Men så är det förstås din son
Han som tog oss på bara gärning
och blev så kränkt att han fortfarande
uppmanar dig att göra dig av med mig

Visst är det jobbigt men det får
man ju leva med tills han ändrar sig
Eller vad ska vi göra?!
Och visst är det bara dumt av mig
att berätta om andra tjejer jag tittar
på medan jag väntar på dig...
Jag tiger oich lider och får ibland
små utbrott på telefon så du stänger
av kommunikationen flera dagar som straff
Ett mycket verksamt straff!

Och fortsätter vänta på dig...