Men det tog tid...
Jag En man Jag har överlevt och kvar är en man Länge, alldeles för länge, levde jag oskuldsfullt och ansvarslöst Konsumerade och levde för dagen Bekvämt, aningslöst och bekymmersfritt Tills solen en dag doldes av moln Men det tog tid Jag antar att jag var lycklig fram till dess Men det visste jag inte att uppskatta förrän senare Långt senare Det jag trodde var livet såg ut att sträcka sig rakt fram mot horisonten Utan ände Längs en väg med skyltar som ”Det ordnar sig”, ”Nån gång” och ”Köp 3 betala för 2” Sedan kom kärleken Kvinnan Vi fick barn Sedan ett till Det var bra Men det var inte samma sak Skyltarna stod kvar utmed vägen, men ändrade långsamt innebörd Krav Förväntningar Drömmar Besvikelser föddes här och där Jag som trodde Jag som ville Jag som hade tänkt... Efter några år fann jag mig plötsligt ersatt Ersatt? Brädad! Utmanövrerad. Kasserad. Ratad. Defekt! Jag flyttade hem till mamma... Till mamma! Ja Till mamma Gråt Förtvivlan Starta eget Starta eget liv på nytt Igen Men hur? Men det tog tid Tills solen en dag åter strålade Jag blev bländad Blundade Andades lugnt och kände mig ändå tom Tom, men ändå hungrig Hungrig på det där som jag visste var mitt Det jag hade rätt till på något förbestämt sätt Mitt, för jag var värd det Jag trodde det Jag kände det Men tomheten gick inte över Det tog tid Jag tror jag växte Jo, det gjorde jag Det kändes som om jag så småningom blev längre Så jag kunde se mig själv Överblicka mig själv Se mina fötter Vart de var på väg Ett perspektiv alltså Ja, så var det Tidigare hade jag inte reflekterat Inte ens över min egen spegelbild, min person Nu såg jag till och med min egen skugga När solen åter sken Livet började åter sträcka ut sig Mot horisonten Men inte ända fram En bit Åtminstone en bit på vägen Skyltarna längs vägen bar nu andra budskap Budskap som ”Ta en dag i taget”, ”Det viktigaste är att må bra” och ”Det finns viktigare saker än pengar”. En dag snubblade jag över kärleken igen Jag bara föll Och föll Jag var inte beredd Jo, jag var beredd Jag missade inte Tog emot och grät Och skrattade Men det tog tid Och det tog slut Nu är jag här Nu är jag en annan än i början Allt som gått emot mig har gjort mig till man Jag känner att det är möjligt att älska Igen Jag gråter Att det är möjligt Att det händer Men det har tagit tid Tid utan ände, kändes det Nu finns inte tiden Tiden är lång och uttänjd Tiden försvinner när du rör vid mig. När jag faller Och faller Och jag är beredd Beredd att landa Men inte nu Jag vill falla med dig En stund till Låt det ta tid
Fri vers
av
Gunnar Ideström
Läst 251 gånger och applåderad av 4 personer Publicerad 2010-12-09 18:32 
|
Nästa text
Föregående
Gunnar Ideström |
