Vad är det med den svenska kö hierarkin?

Skulle snabbt in för att handla en påse värmeljus, eller som vi så fint kallar dem te ljus, vilket också är ett konstigt namn, för det är väl ingen som precis värmer te med dem.

I alla fall, Tini Tut haffar en påse med te ljus, och går mot kassan för att upptäcka att det var te ljus som bara var hälften så tjocka som vanliga, då jag kvickt skyndar mig tillbaka för att få tag i den vanliga versionen av dessa.

Nytt försök mot kassan varpå jag lite undrande tittar mig omkring, för att söka efter en kö. Då den normala ringlande, för mig mest sedda originalkön saknades blev det ju genast intressant. Folk stod lite här och där och lurade men det var ingen som gick fram till kassan.

Fint tänker jag och slänger upp mina teljus på kassa disken, men se det skulle jag inte ha gjort. Ni förstår att jag hade helt missat de andras försök med att tyst granska varandra, med en och annan nick för att lista ut vems tur det var, för det fanns ju ingen kö.

Det stora problemet i dramat blir ju genast, att då vill ingen gå först, för det är ju ingen som vill tränga sig för guds skull.

Nä men om kassan är tom och folk ska stå hela dagen, för att inte riskera att tränga sig, så har ju jag både handlat och bränt upp mina te ljus innan det blir klart.

Men nu ska ni höra, dessa tyst granskande snälla människor, som inte alls vill varken synas eller höras och absolut inte tränga sig, förvandlas nu till rovdjur. Nu helt plötsligt så är jag omgiven av självutnämda svenska gestapo poliser. Nu djävlar gäller det att hålla i sina te ljus för nu ska det skrikas om att jag har trängt mig före i kön, vilken kö? Jo den tysta kön.

Det är fan inte lätt att stå och låtsa att man inte hör dem bakom ryggen, någon talar för sig själv, en annan håller med, kedjan blir upprorisk av stödet de ger varandra, för det är ju helt okej att stå och skrika glåpord så länge alla andra håller med, detta kan visa sig bara genom en tyst nick.

Jag betalar och insuper tyst glåporden, och tänker att problemet är ju nu att jag måste vända mig om för att gå ut. Tänk Tini för fan jag som alltid är så rapp i käften, måste säga något för att rädda min heder, som just nu ligger på ca noll. Tänkte att jag kanske skulle säga att jag har ett sjukt barn i bilen, folk tycker alltid synd om ungar, men då går man ju fan inte in och köper te ljus, och föresten så skulle dem säkert se att det inte fanns någon unge i bilen, nä allt de skulle se är att jag är en sån där som tränger sig.

Fan jag kom inte på något, så jag valde att hoppa på den svagaste länken i affären naturligtvis affärsbiträdet, som vid detta laget är den enda som inte var emot mig.

Så för att rädda mitt eget skinn spände jag ögonen i henne och skrek – Ni får ju för fan skaffa kölappar på detta stället, det är ju inte en djävel som vet när det är ens tur. Med detta sagt lyckades jag uppbringa ett sken av att det inte var mitt fel, och stampade bestämt ut ur affären med den rätta pondusen för någon som har rätt.



Taget från Tini Tut blogg www.tinitut.com