jag har kvar den där tröjan
du gav mig för något år sedan
den gröna, question everything
men i frågasätt förhelvete inte mig
ja, jag är kär igen, kär i en människa
som består av 16 procent vatten
resten är lava och unken jazz
hon heter ingenting, hon bara
går här i mina rum, en hägring
en illusion, ett substitut
monica sa att jag inte längre
är den man hon älskade kyssa
jag är inte längre den som
är far till barnen, någonstans
mellan tre och fyra på natten
mellan elva och tolv, året då
ett gäng bulldozers körde in
i jenin och gatstenarna drogs
upp med sina rötter, där
någonstans, upphörde jag
men va fan, vem kan säga vad
jag var eller vem jag blev
bara barnlös och okysst
hon heter alltså ingenting
men hon finns här
när jag behöver

hur fan kan de räkna med
att jag skall komma ihåg deras namn
alla dårar som kallat sig mina vänner
de måste vetat, känt att min anatomi
aldrig kunde omsluta någon annan
än mig själv, att allt det där jag sa
viskningarna, orden, allt var bara lögner
gud, jag sökte bara fristad
i andra människor, inget annat
inte kärlek, bara någonstans
att ta skydd från regnet,
från myllret

se nu hjärtslagen som landade på
hennes advokater, herregud
männen i slips, kvinnorna i slips
strikta möblemang och papper
ge mig en underskrift, låna pennan
sätt upp håret, visa dina bröst
den här resan kommer att sakna
alla de sammanhang du vill ha
vi skall i fråga sätta allt sa du
hela den här världen måste i frågasättas
shit, du gav mig till och med en tröja
den gröna, question everything
men i frågasätt förhelvete inte
oss två