jag är inte särskilt lycklig
jag vet inte om jag vill vara lycklig
det finns ingenting att hämta där
annat än en massa kärlek och skratt
sådant som folk går under av
då det försvinner, jag vill inte
stå där och vinka farväl
till det som fick mig
att vilja leva

bättre då
att ruttna här
skriva brev
klä av sig naken
kanske lyssna
efter grannen
som kommer
hem

mötte en som höll håret kort
hon slog armarna om ett barn
som aldrig riktigt blivit till
och hon grät över det där
jag tröstade, spillde vin
där någonstans mellan
värmeljus och kyssar
insåg både hon och jag
någonting om livet
att det inte var lyckan
vi måste jaga, inte skratten
inte kärleken eller kyssen
vi måste leta efter det som
vi fixar att överleva när det
försvinner, vardagen
köerna på ica, vidbränt kaffe
allt som inte betyder något
måste vi ha, det vi kan
förlora med ett leende
jag vill inte det här sa hon
inte djupare än så här
vill bara ha dig om jag
orkar förlora dig

bättre att röka ensam
än med någon som
äger rätten att gå
alla jävla människor
som inte stannar
bli aldrig en av dem
bli aldrig alla människor
var den som ruttnar ensam

du kan inte tänka så
säger isabelle, isabelle
med sin stora mun och
sitt ihåliga huvud, isabelle
som tror på kärlek och fluff
isabelle som har persbrant
på facebook, isabelle
med trumman, isabelle
jag låg med dig en gång
åh herregud, du var bra
men det handlar inte
om allt du tror på isabelle
det handlar inte om fluff
inte om mörka män
från södern som kan
ta dig härifrån, det handlar
om att finnas till när
föreställningen är över
att inte flaxa för mycket
om att inte trumma
sånger du inte kan
vara utan

så, nej – jag är inte lycklig
lycka är för dårar och romantiker
människor som älskar och
människor som klär av
sig nakna när de går
på toaletten är samma människor
missfoster och djur,
inga av dem kommer
att överleva vintern