Under en stjärnklar natthimlen ser jag ljuset från
elden. Jag står en bit bort och ser på med ett
hjärta som pulserar i en takt som inte
ens existerar

Min nyfödda son ligger tryggt i sin
moders famn och sover stilla

Sakta för han handen i drömmen
mot mitt håll. Som om han känner
av min närvaro lika starkt
som jag känner hans

Hans lilla hand, hans små fingrar
Så söta, så oskyldiga
Så ännu inte anande
av vad som väntar


Bilden som slår mig är som en blixt


Hans hand sönderriven och slagen
groteskt genomborrad
Hans hy uppbruten likt en torr och
nyligen plöjd åker
Hans blick av smärta, av trötthet
av ångest


Jag stålsätter mig ännu en stund
Tränger undan visionen


Han gnyr till i sömnen och modern
är där vyssjande, tröstande
Hon lägger honom intill sin barm
och han lugnar sig

Så vacker han är, så fridfull
så ren,

Jag känner en viss distans
som jag aldrig förut upplevt
Som om en tunn vävnad ligger
emellan våra väsen
Som han är hos mig men ändå
inte till fullo


Men jag ser också bilden igen


Hur mitt medvetande söker honom
men inte kan finna honom
Hur han är bortom mig för en kort sekund
En evighet i mitt hjärta

Smärtan, vreden och frustrationen
Stormen, regnet, blixtrarna

Hur han på egna ben skall göra det
ingen annan kunde
Hur han skall göra det ultimata
av test
Och vikten av att han lyckas

Att han vinner över allt. Denna världen,
historien – över sig själv
Och att han kommer tillbaka till mig
Till mitt medvetande, mitt väsen
och sedan tillfullo vid min sida
för att aldrig mer skiljas åt


Så vaknar han till, öppnar ögonen
vänder sig åt mitt håll
Han har sin moders ögon
Han har min blick
Hans lilla leende och han kluckar
Jag strålar och tusen stjärnor med mig
Natten dränks i stjärnglans

Hans styvpappa – en rejäl man
En snickare med fromt hjärta
Lägger beskyddande armen om
de båda och det är tid jag rör mig vidare


Jag vänder blicken i fyra vädersträck och
ser ner genom jordens innandömen och
vidare genom.

Så tittar jag på min son igen där hans
oskuldsfulla fingrar funnit och slutit sig
kring snickarens grovhamrade hand


Det har börjat…

Till er har jag gett honom
Ta väl hand om honom
Stötta honom
Uppfostra honom väl
Lyssna till honom när han vuxit till sig

- Gör vad ni ska. Men gör det så skoningsfullt
och barmhärtig som ni bara kan

Synerna återkommer och upprör mig ända
in i min ande. Tårar rinner ner för
mina kinder och väter mitt skägg


- Han är min son, i vilken jag har behag