(Julafton)

Jag sitter här framför julgranen och frågar mig själv
vad det är vi firar egentligen.

Från en skärva av ett gammalt minne har vi fått ett
minne att bevara i det oskyldiga och det utsatta
barnet.

Ett minne som ber oss att se till den lille som
utsatte sig för all sorters smärta för vår skull.

Att se att en sådan människa inte kommer till oss med
ståtlig prakt och inte heller med världslig makt, utan
kommer som ett oskyldigt barn som vi måste skydda med
vår kärlek så att vi själva till slut blir värda att
älska för våran egen skull istället för det vi gör
eller åstadkommer.

Jag hoppas att vi i denna dag kommer att möta varandra
med hjärtat istället för med förnuftet och att vi i
det mötet kommer att träffa kärnan i oss själva.

I det mötet har vi möjligheten att hedra minnet av det lilla
barnet

och se julen med det barnets ögon.