vandrar

vila ditt ansiktes trötta i

min mantels veck

här

invid

mitt hjärta

molngrå sluter mantelflik om

sakta

mycket

sakta

orkar jag släppa ögonvingar

i väster synes himlar

blå turkos stränder

hon rör vid med slöjor vita

mitt hjärta bugar jag i tacksamhet

är det så

flyger in i trädvind

i min krona sova tusende fåglar

med huvuden under vinge

i gryning synes de snudda vid

ängens dröm