Det är staden och stunden
som ligger som ett täcke

En stad kanske överträffar
landet och landet kanske inte
möter stora ting

Landet kanske gläds över avståndet
till stadens storhet och staden kanske
längtar till landets lugn

Men det är staden och stunden
som omfamnar nu och det är ingen
mening att räkna ljuspunkter

De är för många och det är allt
lite trångt

Sen finns det en människa
i allt det här

Staden och landet bryr sig
inte om lägen och sådant

Det är vad människan känner
som det handlar om 

på riktigt