När anden Olórin drevs hem
genom rök och evighet
av sin kamp mot demonen av eld
blev han sänd tillbaka,
när nöden var som störst

Sökande bekanta vägar
med glömda minnen och syn förändrad
nu vandrar Gandalf Vit i skogars grönska

Han föll i Morias gruvor
och minnet av hans död
fanns för alltid i vännernas hjärtan

Nu lyfts sorgens mörka slöja
från deras ögon vid ljudet
av en röst, förändrat bekant
när han möter jägarna i skogen

Olórin söker sin form
och sakta formas igen
och nya lager kan skönjas
till den varelse han var

Men hans skratt ger hopp
och segervissa är stegen
för i ödets klang i världen
syns verk av makter högre
än den vite trollkarlen själv

När Olórin kom tillbaka
då kom hoppet åter
och de steg som var tunga
fick nytt liv av hans röst
I mötet i skogen
medan enterna sjunger om strid