Blodet i mina ådror
Har frusit
Vad alla andra tror
Hör inte hit
Dom ser inte vad som pågår bakom mina leende fasader
Vet inte att i mitt hjärta är det tusen minusgrader

Innan mina tårar hunnit falla
Har dom frusit till is
Det varma övervinner aldrig det kalla
Olyckligtvis
Mina kinder är randiga och stela av fallna tårar
Inget har tinat upp dom, inte ens tusen vårar

Värmen i mina ögon försvann
För så längesedan
Lågan som en gång brann
Är bortglömd redan
Kan du inte se frånvaron av värme i min blick
Undrar du inte vad det är egentligen jag aldrig fick

Undrar du inte varför det inte immar när jag andas på glas och frostrosorna blommar istället
Undrar du inte varför mina skratt går i kras och mitt leende är så fullkomligt sönderfrätt

Jag vet
Hur skulle jag undgå kännedomen
Om min verklighet
Där ensamhetens kyla är sjukdomen

Det enda som kan hindra
Den kyliga, förgörande lavin
Och för evigt min kyla lindra
Är du, min värmande medicin

Mitt blod kommer koka över
Du är allt jag behöver
Mina fasader kommer brista
Av den starkaste gnista
Tårarna kommer tina
Men så småningom sina
Det varma kommer äntligen att vinna
Lågan kommer aldrig att sluta brinna

Men isen är ogenomtränglig
Kärlekens värme når mig aldrig