Redan medlem?
Logga in
Själslig friktion
för att liksom de stundande ljusen mötas av morgondagens eko. Dimman inom mig fördunklar mina sinnen, och utan dessa blickar jag i motljus för att trots detta välja någonting som kallas "rätt". Vi dansar inte längre. Vi snubblar och bejakar vår partners bristande teknik. Och skriker för att förstå. Men ingen av oss hör. Blinda i en värld utan ljud. Och vi faller ned i självbedrägeri för att övertyga den andra om ett liv utan skugga i mötet med varandra.
Fri vers
av
Erika Olsson
Läst 360 gånger och applåderad av 4 personer Publicerad 2010-12-18 23:43 
|
Nästa text
Föregående
Erika Olsson |
