Nu vindens kyla viner genom märg

och täcket gnistrar emot viddens blickar

när dungar leder väg likt ruskens prickar

han hukar, bliver lägre än en dvärg

Se lätta ljuset över randens berg

när solen strålar genom diset skickar

och vinden över packad snövall slickar

där vita vidder speglar mättnads färg

Han kämpar genom snö med tunga säcken

att stugan hinna innan sena kväll

och före gröten frusit hård som is

Och Tomten äter, njuter, smakar knäcken,

av barn som manats "Gröt på trappan ställ!"

där under fäll i vinternattens pris. 

(c) tk.