Vi är pärlor i havet. Däri har vi vår samlade närvaro, varför skulle annars våg efter våg slå på själarnas hav? Det är tid att förenas, stunden har kommit för fägring. Gåvornas och gunsternas stund är här, detta är klarhetens hav. Gåvornas våg träder upp, hör hur havet låter upp sitt vrål. Vem är det som kallar på dig? Varför dessa slöjor och flammande rök? Varför framträder hinder för mitt öra? Var det inte klarhetens hav jag stod inför? Då säger någon att vår trädgård och dess blommor vissnat ned hör du inte länge din inre röst som sjöng så klart förr. Led mig till havet och fyll mig åter ber jag. Gåvornas våg träder återigen upp och viskade i örat tyst:
"Man kanske kan förstå men ej förklara."
Mitt rus består fast natten flyr sin kos. I himlens stjärnor ser jag ögonstenar. Ögonen skelar och ser en sak som två. Äntligen kommer stjärnorna fram till sitt arbete. Ser tusentals stjärnor även om ögat ljuger. Lägger mig ned vid havet och väntar på gåvornas våg. Det är tid att förenas, stunden har kommit för fägring.