Redan medlem?
Logga in
Mot rekviemSom alltid varit på min expedition, I hela mitt liv, ackompanjerat av vemod Jag har klättrat längs Kaukasus väggar, Seglat över oceanens blodröda skimmer Genom solrök och skymningsdunkel Genom natt, svart som silver Genom skärseld har jag dansat runt en giljotin Våldsamt lekt av mig i väntan på min dödsdom Jag har kastat bitar av min själ åt vampyrer Men aldrig kom de att nå mig - Nej, Hela tiden har jag försökt blicka uppåt, Dit jag en dag ska nå; Genom massan - mot zenit Jag vet, där bor mitt enda hem Här, förblir jag blott förankrad i ett skal, För evigt disharmonisk Efter livets alla paroxysmer, har jag lärt mig en sak; Då midnattstimmen börjat bli luguber Sjunger inga fåglar sin vackra nocturne Ty, endast återstår en långsam elegi I genklang genom livets pappersväggar På väg i min eka, mot rekviem - Av aska var jag kommen |
Nästa text
Föregående
Nastrina
Senast publicerade
Överlevnad När jag blir stor Drömland Kärlek Amnesia Älskling (Åfgar) Afasin & Döden II Afasin & Döden I 
Se alla
|
