Reflexer genom mörka gardiner
morgonljuset strävar
vill leva igen

för dagen som nalkas.


Svävande värme
smiter ut
under böljande tyg.

Fukten stannar kvar
dimmlik nattflykt.


Smekta linjer
vaknar till liv
i dunkla gömmor

från en sovandes dröm
till en vaken.


En blick vars dagar
aldrig blivit räknade,

men som kan bli ihågkommen
för alltid
möter.


Försvagande närhet här intill
fastnar

under fjäderlätta fingerdrag.


Yrselliknande smekningar håller gisslan
med löften
om att

återkomma.


Långsamma läppar dröjer sig kvar

ordlösa
men med orden flytandes

över huden.


Plågsamma farväl äger stunden
men aldrig framtiden.

Dagen gryr och natten går åter
till vila

men så icke vi.