Nyss hade hon stått och hållit snöflingan i sin hand, denna vackra skapelse som singlat ned från himmelen. En kristall bland många andra, som hade lagt sig som ett gnistrande, glimmande täcke över landskapet. Hennes flinga hade smält av kroppsvärmen som fanns i hennes vante, liksom nu alla andra snart också hade gjort… Tögrader hade kommit och tagit bort dem.

”Men”, tänkte hon, ”ni är ju inte riktigt borta, utan har bara blivit till en annan form. Vatten, som de sovande växterna snart ska dricka!”

När våren kom skulle hon plocka en liten blomma och tänka på sin vackra vinterkristall…