En dyster blå figur är jag

som tinar fram en vårklädd dag

Och för en stund tänds ödmjukt hopp

när värme sprids i frusen kropp

Jag skiftar färg från blått till rött

och känner livet doftar sött

Men om jag åter skuggor ser

jag vågar inte njuta mer

Jag nöjer mig med det jag fått

och ändrar genast färg till blått

/Annika Strömberg