Krampaktigt håller jag sommaren kvar
när jag på de sista blommorna spar
vägrar att höra på naturens röst
som viskar till mig att nu är det höst

Vill inte känna att luften blir kall
av vinden som viner bland björk och tall
och morgonens frost som pudrar var äng
har smält när jag till slut stiger ur säng

Men stunden ska komma när inte ens jag
nekar att hösten har fångat min dag
då länge jag vill att hösten blir kvar
blir blind för de framsteg vintern tar


/Text och bild av Annika Wessmark 2005