Arton år och okysst? Är det en bra början på en tilltvingad dagboksanteckning?

Ja, jag skriver här igen då. Jag ser ingen vits med det hela, att skriva menar jag. Men min terapeut har tecknat ett skriftligt avtal med mig att jag måste skriva veckovis i min dagbok, som jag sedan skall läsa upp för henne. Hon menar på att "Det ger dig den rätta distansen i din upplevelse och du kan sortera dem i skrivandet". Jaha. Min terapeut ser ut som ett torkat fikon i ansiktet, kroppen hänger ned såpass på henne att man tror att hon uppfunnit ordet hängig, just för sin kropps skull. Undrar om jag skall läsa upp det hära inför nästa besök?

I alla fall så kom det som en överraskning då diskaren på Sibylla delgav mig att "Mental stillhet har en magisk kraft. Den lugnar och lindrar, återställer och läker. Den instruerar, visar en framkomlig väg och ersätter tumult och kaos med ordning och harmoni". Har ni hört! Det är bäst att jag skriver ned här när han sade det.

Det var såhär att jag tjänade en kund med Kebab med röd sås och extra lök, då jag såg min döda farmor hänga bredvid kunden som fick kebaben. Det är inte så ofta som jag får besök av min farmor. Den här gången blinkade hon illmarigt mot mig och jag låtsades som inget. Jag kan ju inte blinka ut i tomma luften heller. Jag har lärt mig det att folk inte förstår sig på då jag kommunicerar ordlöst med de döda. Förresten, så är själar som kommer till mig av goda människor. De onda som dör, stannar ofta kvar och blir osaliga andar. De gömmer sig för mig.

Farmor visade på att kunden som jag servade var en mördare. Ja, det är faktiskt så att de döda själarna  finns med en hela tiden, det är bara det att jag ser dem och kan prata utan ord med dem. Jag tipsade naturligtvis polisen anonymt via telefonen som vi har på arbetsplatsen. Man får inte vara dum, inte. Det var bara det, att det var det jag var. Jag visste inte att diskaren lyssnade på när jag pratade in mitt meddelande till polisen.

Han sade att de naturligtvis kan spåra samtalet, sedan ifall det kniper kan de så göra en röstanalys och på det sättet få fram att det var jag som pratade in meddelandet. Att en diskare på Sibylla kan veta sånt! Sedan sade han" jag är mästare av den tredje graden i "magikersällskapet såta vänner". Vi som är mästare kan vara vem som helst, ibland en vaktmästare på en skola eller en diskare på Sibylla. Vi väljer automatiskt sådana yrken som verkar vara låga i allmänheten ögon. För att då misstänker dom inte vilka vi egentligen är". "Jaha", sade jag då. Varför avslöjar du det för mig i så fall?"
"Det gör jag för du är en av oss, det är bara det att du inte vet om det än," svarade han.

Jag blev alldeles till mig så att jag missade nästa kund. Chefen märkte det och for ut direkt "Jag har slösat massvis med Sibyllapengar på terapeuten, så se till att ditt arsel närmar sig kunden!" Efteråt tröstade mästaren som går här undercover som diskare mig med att han skulle lära mig det dära tibetanska övningarna som ger inre frid. Efter arbetet då. Nu har jag en kund igen som vill ha en kokt med bröd.

Undrar om jag kan läsa upp det allting nu som jag har skrivit för terapeuten?

När man ser en nyss avliden människas själ, känns det i magen. Ja, först i magen så, sedan i andra delar av kroppen. Min själ blir lite frostnupen, ifall ni förstår. Raderna ni nu läser är inte riktade till min terapeut längre, utan till er. Jag blev av med Sibylla arbetet då jag i dagboken till terapeuten skrev att jag såg döda människor. Jag ville se hennes reaktion. Hennes reaktion blev att hon visade dagboken för min arbetsgivare. Sedan fick jag höra av min terapeut att jag led av "vanartiga psykosstörningar " vilket man kunde förvänta sig, då jag enligt henne hade en borderlinepersonlighet.

Sedan blev jag kallad till min chef som hade min dagbok på bordet. Som terapeuten hade gett honom. Han blinkade spelfullt med ena ögat och sade att man inte kunde ha folk anställda som inte visste ifall kunden som denne servade var död eller levande.Så fick jag gå. Nu är jag inskriven på arbetsförmedlingen. Är inskriven på en ungdomssatsning som kommunen driver via AF. Jag och nitton andra ungdomar sitter utanför vår handläggares kontor och väntar på vår tur.

Jag träffade så min ungdomshandläggare som hette Per Nader, han frågade vad jag har jobbat med förutom grilljobbet på Sibylla. Jag svarade "Jag har jobbat med att vara människa." Handläggaren tittade undrande på mig. Så jag var tvungen att tillägga att jag skämtade. Sedan sade handläggaren att han fått en skriftlig information från min chef om att jag var en riktig kuf, som betedde konstig. Min handläggare lutade sig med förstående min över skrivbordet och nickade inkännande med huvudet i det han sade " Jag har sådan stark intuition och jag känner verkligen här att du inte kan känna av den sociala koden."

Alltså, tänkte jag, sociala koden? Här blir jag kallad med nitton andra levande döda ungdomar som inte känner något sammanhang med samhället eller tillhörighet till något jobb. Så kommer en snubbe här som låtsas vara inkännande och börjar prata om en kod som jag inte fått! Den koden jag fått och som jag inte vill ha är den att jag ser själar från nyss avlidna människor.

Värst var det imorse, faktiskt. Jag kände av alla det som hade dött i idag."43 döda i Bagdad idag" 321 döda befaras ha omkommit idag i Ghana". Absurda siffror på nyheterna, som försvinner lika snabbt som någon hinner andas. Jaha. 23 500 döda i dag. Inte mer? Så, det är siffror för er. Men deras själar blir sedan en verklighet för mig.

De kommer till mig, även i drömmarna. Mitt verkliga arbete utför jag då jag sover. Jag ledsagar de människor som har dött till andra sidan. Jag menar, det kan jag inte ta med i mitt CV. Inte heller att det hela verkar vara ett spel, det här att låtsas vara normal inför en handläggare som ser ut som en tönt men som tycker jag är en kuf. Uppgifter han fått av en terapeut som struntade i sin tystnadsplikt och skickade min dagbok till Sibyllas chef. En chef som var överviktig, lätt debil och ständigt kåt.

Ifall samhället befolkad av sådana människor, så ser jag hellre till att jag sover och träffar de människor som en gång levde men som behöver min hjälp med att nå andra sidan. Där i mina drömmar kan jag vara mig själv och förlita mig på att den verklighet som då når mig är mer sann än den jag möter som vaken människa