Jag är fri jag har sonat mitt gräsliga brott som i dråp av en neger bestod...

Sjöng han till gitarrens knäppande. Han hade väl inte sonat något men han hade i

alla fall accepterat att livet hade styrt händelserna kring hans person. Nu sjöng

han åtminstone igen. För ett par månader sedan hade han flera gånger varit på

väg till ån i närheten, men han hade ändrat sig. Röda och orangea toner 

hade väckt hans tankar, om skyldigheten att leva.  Hans tid var ännu inte

kommen. Seglatsen skulle inte börja än, inte förrän sädesfälten gulnat och

vintervinden slagit sin lov.

(c) tk.